Mannen stönar lågt. Smärtan tränger igenom mörkret. Först som en diffus känsla i huvudet, sedan alltmer intensiv och fokuserat till högerbenet. Han försöker öppna de redan öppna ögonen men ser inget förutom några pinande blixtar. Med en kraftansträngning gör han ett försök att resa sig upp. Smärtan tar honom tillbaka till töcknet.

Två korpar landar på en härjad låg martalls enda kvarvarande gren. De sitter stilla tätt intill varandra och tittar ut över stora brutna stenblock och betongstycken som ligger utslängda som av en jättes hand en bit bort från trädets rötter. Här och var sticker armeringsjärn och splittrat trä upp som en gles hårbeklädnad. Hanen puffar till honan med näbben och vrider huvudet ner mot strandkanten. Han vickar med knyckande rörelser på kroppen medan de svarta ögonen spanar ut över det förödda landskapet. Han sträcker på sig, slår ut med vingarna, flaxar några kraftiga slag och glidflyger ner mot en splittrad björkstam och landar mjukt på dess topp. Honan följer strax efter och sätter sig på ett uppstickande betongblock. Deras sträva ”kraa”, ekar mellan den lilla öns sönderbrutna berg och fortplantar sig över skärgårdens kobbar och kvällsstilla vatten.

Brännande vågor. Mannen ligger stilla och försöker orientera sig trots att värken som sliter i nerverna vill få honom att röra på sig. Armarna ligger tätt utmed sidorna, kroppen på rygg. Det är trångt, mycket trångt. Något kallt och hårt pressar mot armar och händer. Högerbenet sitter fast som i ett skruvstäd. Nu kommer smärtan från käken. Med tungan känner han vassa bitar i en geléaktig gegga. Det går trögt att andas. Han spottar ut lite av sörjan i munnen. Det smakar sött, som rå blodpudding. Mannen reser försiktigt på huvudet tills han känner en kall slät yta mot pannan. Ett förtvivlat gurglande kommer ur den sargade munnen. De djävlarna har begravt mig levande, tänker mannen när han slår nacken mot det hårda underlaget.

De svartglänsande fåglarna böjer ner sina huvuden och lyssnar för ett ögonblick. Honan sträcker på sig och slår några slag med de meterlånga vingarna och ger upp ett högt, knackande ”krack-krack-krack”. Hanen svarar med ett strävt rasslande läte och fåglarna flyger tätt intill varandra söderut i den djupblå sommarskymningen.