Huggkubben som startade trilogin Octopus om hur främlingsfientlighet och rasism lätt kan få fotfäste i en demokrati.

Idén till böckerna fick jag när jag stod vid huggkubben och brottades med en stor grenad björkklabbe. Hur lätt vore det inte för en person som kom bakifrån att få yxan i skallen, tänkte jag och historien om Octopus började rullas upp i huvudet som ett antal filmsnuttar. Jag lät händelserna utspelas på ställen som jag kände till väl, Uppsala och Stockholmsområdet. Stockholms skärgård och Mälaren har alltid legat mig varmt om hjärtat och en stor del av berättelsen i ”Under Ytan” utspelas därför på öar och båtar. Vår egen båt har också en central roll i första boken.

Trilogin handlar om en tid som kan komma om vi inte är vaksamma. Med bokserien vill jag visa hur skör demokratin egentligen är och hur lätt människor kan skrämmas och manipuleras om de känner sig hotade av reella eller påhittade faror. Det som hände på 1930-talet, kan det ske igen? Här?

Fakta:

Sökningar på nätet. De mer allmänna sökningarna som gestalterna i böckerna gör har jag själv gjort med Google som sökmotor och resultaten som redovisas är precis de som jag fick fram då. Exempelvis de sökningar som Zuzana gör angående Norrmalmspolisen i kapitlet ”Surfning” (Under Ytan) med 4530 träffar och de trådar som sedan följs upp. Detsamma gäller i kapitlet ”Rov tagna” (Ytspänning) med sökningar på gamla militära anläggningar och de så kallade Råttorna på Flashback. Även information om platser som finns i verkligheten t.ex. Musköbasen (Under Ytan) är tagna från nätet. På några ställen har givetvis informationen anpassats till berättelsen och gestalterna som det handlar om. Även när mina gestalter hänvisar till undersökningar, är det något som jag snappat upp från tidningar eller teve. Ett exempel på det finns i Under Ytan när Klara hänvisar till mäns sexvanor i kapitlet ”Tillsammans”.

Polismyndigheterna beskrivs så som de var organiserade innan den stora polisreformen 2015. Då låg även SÄPO under polismyndigheten. SÄPO hade precis som den militära motsvarigheten, avdelningar för inhämtning av information och operativa åtgärder.

Den militära underrättelsetjänsten såg ut så här vid tiden för skrivandet:

Informationsbyrån (IB): Hemlig underrättelseorganisation inom försvaret. Den arbetade bland annat med att kartlägga kommunister och vänsterorganisationer. Avslöjandet av IB:s verksamhet av journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou kom att kallas IB-affären.

Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Säkerhetstjänsten har även tillsynsansvar över vissa andra myndigheter, bl.a. Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarets materielverk (FMV) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Kontoret för särskild inhämtning (KSI) (hette tidigare Sektionen för Särskild Inhämtning (SSI) och dessförinnan IB: sorterar under MUST. KSI har som uppgift att bedriva underrättelseinhämtning. KSI är den hemligaste delen av den svenska militära underrättelsetjänsten och har rätt att använda så kallade särskilda metoder. Vad det nu är?

Stay-behind-rörelsen (Saxat från Wikipedia). I Sverige organiserades 1946 eller 1947[1] ett Stay-behind-nätverk av den hemliga underrättelseorganisationen Grupp B, som var en föregångare till IB. Nätverket var mest aktivt under 1950- och 1960-talen och omfattade 3-4 000 personer, främst på landsbygden. De rekryterade personerna kontrollerades av SÄPO och många fick utbildning i gerillakrigföring i England och USA. Dagens Nyheter publicerade artiklar om nätverket under 1990[2][3][4] och TV4-programmet Kalla Fakta har sänt intervjuer med medlemmar i nätverket. År 1954 hade rörelsen fått en tydligare form med representanter för arbetarrörelsen, bondekretsar, Televerket, polisväsendet och Krigsmakten. Man var emellertid mycket angelägen om att hålla nätverket under civil och inte militär kontroll, detta för att förhindra att information om nätverket skulle läcka ut. Rörelsen lades ned någon gång mellan 2001 och 2003. Efter att ha ingått i en kommission som granskade Palmeutredningen krävde Inga-Britt Ahlenius 2013 att Riksdagen och Regeringen skulle kartlägga rörelsen.[1]

Diverse. De spionprogram för datorer som beskrivs i böckerna finns i verkligheten, t.ex. Quantum som används av den amerikanska säkerhetstjänsten. Tidningen ”Den folklige rapportören” som beskrivs i ”Bära eller Brista” har paralleller till ”Den folklige betraktaren” partitidning för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) från 1920 till 1945. Moby Dick var en kaskelot i Herman Melville roman med samma namn. Kaskeloter äter bläckfiskar.