Efter att ha läst Mendel-Hartvigs första bok i trilogin Octopus (Under ytan) var jag glad att kunna fortsätta med efterföljaren Ytspänning. Nu har dimensionerna förstorats och med tanke på världsläget och olika terroraktioner är det plötsligt ruggigt realistiskt. Här utvecklas Mendel-Hartvigs flyt till att omfatta ett mycket större spektrum där man med obehag kan placera in sig själv och högst aktuella händelser i bokens skildring av en statskupp. Med obehag menar jag den rysande närhet till vad som faktiskt skulle kunna inträffa i Sverige idag. Det är en riktig ”pageturner” som är svår att släppa när man börjat läsa.

Lena Hellberg

Oktober 2016

Recension skriven av Eva Ullerud på bokbloggen Eva Ulleruds skrivarlya. Recension

På omslagen finns en mycket suggestiv bläckfisk som väl gestaltar böckernas intrig och stämning. Den beskriver också berättelsens tema, nazism och rasism, på ett utomordentligt sätt ”en brun och livsfarlig verklighet som lurar under ytan”.

Den första delen har som underrubrik ”Under ytan” och den andra”Ytspänning”. De är klassade som kriminalromaner, vilket är helt rätt, men genren täcker så mycket. Detta är naturligtvis inte fråga om någon mysig Agatha Christie utan snarare en spänningsthriller med mycket våld och blod och en hel del sex av såväl trevligt som mindre trevligt slag. Våldsmännen i denna berättelse är, som man kan förvänta sig, extremt våldsamma och otrevliga men råkar också själva ut för saker som måste ha gjort mycket ont, lindrigt sagt. Spänningen följer med från bokens första till sista sida.

Handlingen utspelar sig i Stockholms skärgård, skärgårds- och båtmiljöerna känns genuina och jag anar att författaren är mycket bekant med dem. Intrigen är väl uttänkt och i del ett får läsaren följa familjen Pettersson, som har oturen att bo granne med länspolischefen Edgar af Silverhjälm. Han har en mörk sida som endast få känner till och Jan Pettersson, som är journalist, är den på spåren. När Edgar mördas blir Jan anklagad och måste snabbt fly. Hans dotter Klara tar hjälp av en privatdetektiv och även en kvinnlig kriminalinspektör och en handfull andra personer blir involverade. Jakten och sökandet tar oss runt i skärgården, där det inte bara finns idylliska kobbar och skär utan även försvarsanläggningar och dolda hemligheter. Vem har dödat länspolischefen och kastat skulden på Jan Pettersson och varför?

Ett udda grepp är en myra, som följer med i historien alldeles för sig själv.

Mystiska meddelanden från en joker ökar spänningen och han dyker upp på mer än ett sätt i berättelsen.

I trilogins andra del fortsätter jakten, privatdetektiven Jonas Modig och kriminalinspektör Zuzana Lajcak är åter med och den börjar med att Jonas gör en återblick så att den som inte läst del ett kommer in i handlingen.

Den tredje delen finns inte ute ännu men jag kan tänka mig att många spänningsälskare väntar och tuggar på naglarna: hur långt når bläckfiskens tentakler?

 

Jag var lite spänd på del två i Octopus-trilogin eftersom jag tyckte att den första var så bra. Skulle tvåan leva upp till ettan? Svar: Ja! Den är bättre än del ett till och med. Delvis för att personerna nu är ”bekanta”. Men också för att själva berättandet blommat ut ännu mer. Jag känner mig hemma i böckerna på det där viset som brukar infinna sig när jag läst uppåt fem, sex böcker av samma författare. En mycket trevlig känsla. Trots våld och övergrepp så trivs jag i de här böckerna. En stor eloge till Ib Mendel-Hartvig. Tur för honom att han sitter och skriver på del tre för jag vill inte vänta länge på den…

Gisela Dahlström för bokbloggen:  http://bokbloggen.marlenes.nu/2016/06/ytspanning-av-ib-mendel-hartvig.html

 

Här kommer den första recensionen av Octopus Under Ytan skriven av Gisan på Bokbloggen Bokhyllan:

Efter ett kortare uppehåll i böckernas värld slog jag upp den här kriminalromanen. Det visade sig vara ett mycket bra val. Det tog bara ett par sidor innan jag var fast.
Kombinationen av en lättflytande text och spännande innehåll gör boken till en riktig bladvändare. Bra både miljö- och personskildringar bygger på ytterligare. Trots att det var första boken jag läst av Ib Mendel-Hartvig så kändes det som att komma hem. Så där som det gör när jag läser en uppföljare av någon favoritförfattare. Ofta brukar en tomhet infinna sig när en sådan bok tar slut. Dock inte denna gång för jag har del två står i bokhyllan och väntar…

Se länken: http://bokbloggen.marlenes.nu/2016/06/under-ytan-av-ib-mendel-hartvig.html